har ingen aning om vad jag ska skriva eller i vilken ände jag ska börja…det är lixxom bara kaos och panik…
har kunnat städa undan lite nya trauman som inte hunnit etsa sej fast men dock tagit plats vilket gjort att jag fått plats med nya känslor som jag inte kan hantera på önskvärt sätt då det är en helt ny situation för mej efter typ 25 år med låsta och hårt barrikaderade portar till mina känslor…
har levt ett liv fyllt med trauman redan från födseln …
har gått in i väggen flera ggr senaste 2 gångerna 2018 och 2020…
räddat livet på min sambo 2 ggr senast 2018…
dagliga panikattacker och katastroftankar…
mobbad och hotad större delen av skoltiden…destruktiva förhållanden innehållande fysiskt psykiskt sexuellt och ekonomiskt utnyttjande…
står utan inkomst efter mars…sambon är arbetslös…
har blivit utdömd av läkare som reagerat starkt på varför ingen reagerat och stöttat mej tidigare så nu har hen påbörjat processen om sjukersättning…
